Idag var årets jobbigaste dag kommen, ett besök på Astrid Lindgrens barnsjukhus med Liam. Han skulle som i vanlig ordning på en kontroll men dock skiljde sig denna från tidigare år då det inte blev ett ultraljud på hjärtat utan en EKG registrering i 24h. Detta betyder att han har en dosa som sitter fast på bröstkorgen som registrerar allt.
Liam kommer ihåg från tidigare besök vad han gjort och undrar varför han inte får se film på sitt hjärta. Han är helt lycklig och tycker det är roligt att besöka doktorn för då kanske man får glass av dem efteråt. Han ser inte mammas ansträngda humör, oron som alltid finns där och som kommer fram mer under hösten kring dessa besök. Nu är det över eller nästan, imorgon ska jag ta av dosan själv för att sedan lämna den och sedan vet jag inte hur länge det tar innan man får något slags besked på hur det låter. Tidigare när de gjort ultraljud har man fått beskedet direkt vilket varit en lättnad då det bara varit positiva besked sedan operationen.
Nu ska denna mamma bädda ner sig med en kopp te, förkylningen har slagit till och här hemma är vi alla dåliga nu!
