Tänkt vad vi går miste om egentligen när vi har ögonen klistrade i mobilerna eller surfplattorna. Jag är själv en av dessa människor som fastnat i detta träsk och tycker det är sjukt hur det blivit idag. Nu är inte jag mer än 22 år men minns när man var barn hur vuxna var mer sociala, hälsade och kunde börja prata med främmande personer bara så där. Visst gör man fortfarande det men inte alls på samma sätt som förut, inte ur mina ögon iallafall. Idag verkar det mer som att det är en rädsla att börja prata med andra rent spontant, vi tar ofta upp mobilerna och ser det som en räddning från att slippa se någon i ögonen och faktiskt byta några ord med en annan människa. Jag tror de flesta av er kan känna igen er från det jag skriver. När man åker buss, hur ofta är det inte helt tyst? Det kan vara skönt att slippa prata med andra ibland och stoppa in hörlurarna med musik men egentligen vart är vi påväg med detta? Bara att fråga om vägen, de flesta har gps på mobilerna och går hellre och tittar på en karta än att faktiskt fråga någon om vägen. Ska bli intressant och se hur det ser ut om ytterligare 20 år.
